Rökstenens historia

Rökstenen restes sannolikt under första halvan av 800-talet och hade då förmodligen en rakare position än den nuvarande. Det ålderdomliga språket som utgör en tidig form av fornnordiska gör att man daterar sten till denna tid då språket skiljer sig från 1000-talets runstenar.

Rökstenen upptäcktes av riksantikvarien Johannes Bureus i början av 1600-talet. Då var stenen inmurad i en stenmur på en bod för förvaring av tionde som byggts intill Röks kyrka från 1100-talet. Rökstenen var murad med framsidan utåt och Bureus ritade av runstenen och publicerade teckningen i sin Monumenta Sveo-Gothica hactenus exsculpta som gavs ut 1624. Man vet inte exakt var stenen var placerad från början men antar att den stod  nära sin nuvarande plats.

Runt 1670 var fornforskaren i Antikvitetsverket Johan Hadorph i Rök och återgav stenen på ett träsnitt som publicerades i Johan Göranssons runologiska verk Bautil år 1750 .

I Carl Fredric Broocmans beskrivning över Östergötland från 1760-talet står det att läsa: “Af gamla Minnes-märken är uti Kyrkobods-muren en Runsten insatt, som är aldeles obegripelig och oläslig.”

När den gamla kyrkan och tiondeboden revs 1843 framgick det att runstenen har ristade runor på alla sidor. Prosten Hedmark ritade av runorna på alla sidorna och därefter murades stenen in i vapenhuset till den nya kyrkan. På baksidans högra kant finns en skada som tros ha uppkommit i samband med att stenen togs ur kyrkoboden. På vänstra smalsidan finns det också en skada som sannolikt uppkom långt innan kyrkan byggdes, av vittringen att döma.

1862 togs stenen ut ur väggen från vapenhuset på uppmaning av Vitterhetsakademien. Den restes därefter vid den västra kyrkogårdsmuren.

1933 flyttades runstenen till sin nuvarande plats utanför kyrkogården och försågs med ett skyddande tak.

Rökstenen i närbild
Rökstenen med sin runskrift

Mer om Rökstenens historia

Rökstenen från tidigt 800-tal, är Sveriges äldsta längre bevarande skrift. Den är världens längsta runinskrift och har kallats Sveriges första dikt för texten är poetisk. De allra flesta av de nästan 800 runorna är läsliga och på de första raderna står det så här:

”Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döde sonen”

Varin var en mäktig man som ville resa en minnesten över sin döde son. Men texten säger så mycket mer och förbryllar forskare världen över. Tolkningarna är många och den slutliga lösningen på vad den mystiska Rökstenen vill säga oss har fortfarande inte fått ett svar.

RÖKSTENENS TEXT

  1. Till minne av Vämod står dessa runor
  2. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döde sonen
  3. Jag säger de unga det, vilka de två stridsbytena var
  4. som tolv gånger blev tagna som krigsbyte
  5. båda på en gång från man efter man. Det säger jag som det and-
  6. ra vem som för nio släktled sedan miste livet
  7. hos reidgoterna och han dog
  8. hos dem till följd av sin skuld
  9. Då rådde Tjodrik den dristige, sjökrigarnas
  10. hövding över Reidhavets kust. Nu sitter han rustad på
  11. sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av Märingar
  12. Det säger jag som det tolfte var Gunns häst
  13. ser föda på slagfältet, där tjugo konungar
  14. ligger. Det säger jag såsom det trettonde, vilka
  15. tjugo konungar satt på Själland under fyra
  16. vintrar, med fyra namn, födda
  17. åt fyra bröder. Fem med namnet Valke, Rådulfs sö-
  18. ner, fem Reidulf, Rugulfs söner, fem Haisl, Hord-
  19. -s söner, fem Gunnmund, Björns söner.
  20. Nu för de unga säger fullständigt envar (?)… eftersporde (?).
  21. Jag säger de unga det, vem av Ingvalds-
  22. -ättlingarna som blev gäldad genom en hustrus offer
  23. Jag säger de unga, åt vilken kämpe en ättling
  24. är född. Vilen är det. Han kunde krossa
  25. en jätte. Vilen är det. Nit.
  26. Jag säger de unga: Tor
  27. Sibbe viets väktare
  28. avlade nittioårig (en son)

VAD STÅR DET PÅ RÖKSTENEN?

Flera forskare har försökt att tolka stenen ända sedan man tog loss den ur Röks kyrka 1862. Flera olika tolkningar har framförts och på senare år har forskningen runt stenen med nya teorier blommat ut.

Rökstenen kan ses som en minnesten över en död son. Det är inte en gravsten för vikingarna begravde sina döda på andra sätt. Forskare är idag ganska överens om i vilken ordning texten ska läsas och själva översättningen. Det som skapar störst problem är inte uttydandet av orden utan den bakomliggande innebörden. Ristaren antyder innehållet i länge glömda berättelser och myter och detta gör det svårt för oss att förstå vad som menas. Läs gärna mer om de olika tolkningarna via länken längst ner på sidan.

Texten innehåller både lönnrunor och skifferrunor och de unika Rökstensrunorna. De sista tre raderna är extra svåra att förstå och tolka:

”Jag säger de unga Tor. Sibbe viets väktare avlade nittioårig en son”.

En del forskare tror att ristaren ville visa att Varin och Vämod var släkt med guden Tor. Tor var en av de gudar som vikingarna trodde på. Asagudar. Just Tor var en väldigt populär gud. Det var han som framkallade åska genom sin hammare Mjölner som han slog med så det dundrade och blixtrade.

Andra forskare tror att texten egentligen är gåtor och att svaren på gåtorna är själva lösningen. Kanske kände ristaren att det var en brytningstid där de gamla berättelserna höll på att gå förlorade och vill ge eftervärlden en påminnelse om den. Gåtan gäckar fortfarande forskare och kanske har just du lösningen till stenens hemlighet. Ordet runa betyder just hemlighet, hemlig viskning eller lönnlig visdom.

En del forskare tror att stenens text är magisk. På vikingatiden använde man sig av runorna för att göra någon frisk eller sjuk och trodde att de hade en magisk innebörd. Man kunde också spå i runor för att få reda på vad som skulle hända i framtiden.

HUR GAMMAL ÄR RÖKSTENEN?

På 700 talet ersattes den äldre 24-typiga runraden med den yngre 16-typiga. Rökstenens ristare har känt till både den äldre och den yngre runraden. Det är så man kunnat datera Rökstenen till tidigt 800-tal och kanske tidigare ändå.

VEM VAR RUNRISTAREN?

På många runstenar har ristaren signerat sitt verk. På Rökstenen har man översatt runorna till att Varin skrev (ristade) dem, men det är inte säkert att det är han som är runristaren. En mäktig hövding (och senare kungar) använde sig av skalder så kanske är Varin beställaren av stenen och ristaren okänd. En del forskare tror att ristaren var Sibbe som också nämns på stenen.

Ristaren har visat att han behärskar både den äldre och den yngre runraden. Han visar är en djupare insikt och talang då stenen innehåller både lönnrunor och skifferrunor och de unika Rökstensrunorna. Han har på ett på ett begränsat utrymme och på hård sten skapat ett helt unikt litterärt och estetiskt konstverk. En talangfull runristare som inte lämnat några andra spår efter sig vilket också förbryllar.

VAR HAR RUNSTENEN STÅTT FRÅN BÖRJAN?

Man vet inte var den stått från början. Det var vanligt att man reste runstenar nära en viktig väg eller vattenled.

I mitten på 1800-talet så revs den gamla kalkstenskyrkan som stod i Rök. På kyrkogården stod en tiondebod. I muren där hittades Rökstenen. Man murade in den på nytt i den nya kyrkans vapenhus. Där fick den sitta i 20 år, sen flyttade man ut den på kyrkogården. 1933 flyttades den till sin plats där den står idag.

Rökstenen är nästan 4 meter hög (ca 382 cm hög, varav 125 cm under marken, 138 cm bred samt mellan 19 och 43 cm tjock). Den väger 4,5 ton. På grund av sin storlek tror man att den stått nära den plats där den idag står.

Rökstenen är ristad i finkornig granit. Man har hittat samma sorts sten i stenbrottet Eje några kilometer från Rök. Kanske är stenblocket taget därifrån. Namnet är lite av en tautologi, har den gett namn åt orten eller har orten gett stenen dess namn. Det fornnordiska ordet Raukr betyder ungefär stapel eller toppigt. Det finns ingen dokumenterat gårdsnamn som heter Rök. Och det troligaste är att stenen fått ge namn åt platsen.

VIKINGATID I ÖSTERGÖTLAND

De flesta vikingar var fredliga bönder och gården var viktig för den vikingatida familjen. I Rökstenens närområde har vi flera bevis på att det varit en aktiv plats sen stenåldern. Flera fornminnen vid Omberg, Alvastra och Tåkern vittnar om detta. Flera av de kringliggande gårdarna kan spåras tillbaka till denna tid och att Varin var en betydelsefull person är troligt. Vad Varins hustru hette har vi inte fått veta men vi vet att de fick en son som hette Vämod.

Många unga män drog ut i världen där de blev kända som vikingar som krigade och rövade. Här i Östergötland var det vanligt att männen reste österut mot Ryssland som de kallade Gårdarike. Kanske är det också här som Vämod dör.

1875 hittade man en av de allra största guldskatterna från vikingatid på gården Erikstorp i Ödeshög. Oftast är skatter från vikingatid av silver. I skatten finns en väldigt fin torshammare och flera armringar av guld, skatten finns på historiska museet i Stockholm. En av tolkningarna till namnet Ödeshög är också Odens hög.

Under 2014 gjordes en undersökning av Askahögen, några mil norr om Rökstenen. Med hjälp av radar har man hitta spår efter en 50 m lång hallbyggnad från vikingatid.

Vi har flera spår från vikingatid kvar i vår tid. Traditionen att äta skinka till jul kommer från den nordiska mytologin där asarna varje dag slaktade och åt grisen Särimner som sedan återuppstod dagen efter. Våra namn och veckodagar bär också namn från vikingatid. Måndag (Guden Månes dag), Tisdag (Från asaguden Tyr), Onsdag (från asaguden Oden), Torsdag (från asaguden Tor), Fredag (guden Frej), Söndag (gudinnan Sol).