Vikingar

De människor som levde i Skandinavien mellan 800-1100 efter Kristus har kommit att kallas vikingar och tidsperioden för vikingatiden. Ordet ”viking” tros betyda ”från viken”, alltså någon som levde vid vikar och fjordar. I Europa blev nordborna mest kända för sina plundringståg.

‘Bevare oss milde Gud från nordmännens raseri’

Men vikingarna var också mycket skickliga handelsmän, hantverkare, berättare, diplomater och upptäcktsresande. Island upptäcktes år 870, Grönland år 950 och Leif Eriksson tros vara den första europén som landsteg på Newfoundland i Kanada år 1001.

Fornnordiska talades över hela Skandinavien men det var aldrig ett enat rike.

Rökstenen på vikingatiden

BÖNDER

Det var gott om hövdingar och småkungar. Den som ena dagen var hövding kunde plötsligt dödas i ett slagsmål eller ett fältslag, och någon annan, ofta just den som dödat hövdingen, tog över. På så vis ändrades områden och bytte ägare. Landet Sverige fanns inte än utan man var uppdelad i landskap med göter och svear.

De flesta fria män var bönder, vilket också kunde innebära ett hårt liv. Medellivslängden på vikingatiden var ungefär 30-40 år. Det fanns även de som blev äldre. Medellängden för män var cirka 160-185 cm. Kvinnorna låg mellan 151-171 cm. Det syns på skeletten att man levde ett hårt liv. Skallarna har ofta slitna tänder, vilket tyder på svårtuggad mat, och olika skador i skallbenet.

Barnen räknades som vuxna i13-14 års ålder och fick tidigt hjälpa till och lära sig de olika sysslorna på gården. Männen jagade, fiskade, byggde båtar och hus. Kvinnorna sydde, vävde, lagade mat och tog hand om barn och gamla.

ÄVENTYRARE OCH UPPTÄCKTSRESANDE

För att dryga ut sin ofta magra inkomst samlade man ihop sig i grupper och drog ut på plundringståg, ”att fara i viking”. Under dessa plundringståg tog man sig fram med skepp. Vikingarna var skickliga båtbyggare och sjömän. De reste över hela Europa och en bra bit in i Asien. Så småningom tog de sig också till Nordamerika. Under dessa resor ställde de till med mycket elände, men knöt också nya kontakter och öppnade handelsvägar. På många ställen stannade man kvar och bildade kolonier som så småningom växte till hela städer. Man hade med sig attraktiva bytesvaror från Norden som skinn, bärnsten, järn, vildhonung och bivax.

De som deltog i vikingatåg eller handelsfärder till främmande länder lärde känna nya kulturer och sedvänjor. När de återvände hem hade de mycket spännande att berätta om. Att höra någon berätta var enda möjligheten för de flesta människor på vikingatiden att lära sig något om världen utanför det egna området. Det var säkert så att de som hade deltagit i vikingatåg till avlägsna trakter var populära gäster på vikingatida fester. När maten var uppäten ville man gärna sitta och lyssna till berättelser om och beskrivningar av exotiska platser.

De vikingar som varit i främmande länder kom ofta hem med spännande saker, varor som de köpt, bytt eller rövat. Det kunde vara guld, silver, vackra tyger, spännande kryddor eller vackra föremål av olika slag. Vi kan vara övertygade om att de män som hade kunskap om främmande folk och kulturer var högt aktade i det vikingatida samhället. Flera skatter man hittat från vikingatiden består av arabiska silvermynt. Den största vikingatida guldskatten har hittats lite söder om Ödeshögs samhälle (den kommun Rökstenen står i). Bl.a. fanns en fin torshammare bland fynden.

SLÄKTEN OCH GÅRDEN

Ett hushåll under vikingatiden kunde vara mycket stort. Man hade den egna familjen, med olika släktingar, och sedan trälarna och olika anställda. Det har troligtvis inte legat någon vikingagård i Rök utan i närliggande byn Hejla, någon km från Rökstenen. Här kanske vikingahövdingen Varin bodde.

Den vikingatida kvinnan hade en respekterad position i samhället. Hon ansågs jämställd med maken i nästan allt. Hon ansågs mycket självständig och fick ta hand om hushållet och försvaret av gården, om så behövdes, när männen var ute på resor. Kvinnan hade också arvsrätt. Äktenskapsbrott straffades hårt vem av makarna som än var skyldig. Om en man kysste en annan kvinna miste han rätten till sin hustru, likaså om han gick omkring med bar överkropp på offentlig plats! Däremot kunde en man ha flera bihustrur, om han bara talade om detta för sin första fru.

LAGAR OCH ORDNING

Varje höst och vår hölls ting. Här redde man upp konflikter och problem. Oftast försökte man komma fram till förlikning. Lagarna var enkla men hårda. Konflikter mellan två män löstes ofta genom tvekamp, eller ”envig”. Någon kilometer från Rökstenen ligger en gammal tingsplats.